Fick en utmaning av min trogna vän Magdalena. Jag kanske inte följer den helt till punkt och pricka men den gick i alla fall ut på att berätta sju saker om sig själv, både alldagliga och oväntade...
Jag är tvåbarnsmor. På midsommardagen 2006 föddes våran son Milton. Det visade sig att han hade Edwards syndrom och han dog i samband med förlossningen. Han är och förblir mammas och pappas underbara ängel. Ungefär två år senare, på långfredagen (Good Friday) föddes Miltons lillasyster Wera. Idag är hon sju månader och sprudlar av glädje och livsenergi. Hon är och förblir mammas och pappas älskade solstråle.
För lite drygt tre år sedan upptäckte jag att en pensel, lite färg och en målarduk kunde vara otroligt befriande och stimulerande. Och så utvecklades min idag största hobby.
Jag är en känslomänniska, något som kan vara både positivt och negativt. Min allra första dikt handlade om just det...
Det är mina känslor som styr mig
Mina känslor som får mig att tycka om och älska
Tycka illa om och hata
Herre, led mina känslor rätt
Mina känslor vill tjäna dig
(Ingela 13 år)
När jag gick i mellanstadiet var det bästa jag visste att vara ute efter mörkrets inbrott med mina kompisar och speja, palla äpplen och gnugga med en frigolitbit på främmande människors fönster.
På hösten 2004 började jag en journalistutbildning och blev färdig våren 2007. Den största anledningen till att jag gick den var att jag alltid gillat att skriva. Efter det har jag frilansat åt lite olika tidningar och gjort reportage, samt vikarierat som familjeredaktör. Jag ser mig egentligen inte som en särskilt nyhetsorienterad person (vågar jag säga det?). Mitt största mål som journalist är att ge hopp.
Hösten är min absoluta favoritårstid. Det har den alltid varit.
Jag har jättesvårt för dryga människor och blir som allra gladast av enkla, ärliga och spontana personer.
Plockade fram en gammal favorit - Where you live, med Tracy Chapman. Första låten är så ruskigt bra. Här är några utvalda rader...
There is no sorrow on earth that He cannot heal
