the unpredictable

Idag är idag

Och imorgon är en annan dag.

Det fanns en dag för inte alltför längesedan då jag drogs till nya spännande utmaningar.
Men inte idag.
Verkligen inte idag.

För idag är en dra-täcket-över-ansiktet-dag!
Och det med besked.

Upplyst

Idag har jag tro

Inombords finner jag helt utan föraning en andlig visshet

Och jag tror

På sådant jag ännu inte ser som om det redan skett!

Arbetslöshetens djupa träsk

Idag är en dag då jag är hemma. En sån där kallad VABdag. I annat fall hade jag varit på min praktikplats som jag fått via arbetsförmedlingen.

Wera har precis somnat och sover sin eftermiddagslur. Och jag har som vanligt hällt upp en kopp med riktigt gott kaffe. Hela dagen har jag funderat, vänt, vridit och klurat på om jag på nåt vis skulle kunna hitta en smart genväg ut ur arbetslösheten och rakt fram till ett fast jobb. Tyvärr ser det väldigt mörkt ut än så länge.

Efter att ha varit arbetslös i drygt ett år känns det som om mina händer fått klor, för uppenbarligen har jag sen länge lärt mig konsten att klättra på väggarna. Men trots det inget jobb i sikte. Hade kanske varit bättre om mina tapetklättrarklor kunde användas som hemligt vapen för att få arbetsgivare att vilja anställa mig. Jag suckar, pustar och skriiiker snart i ren frustration.

Blundar i två sekunder... hänt något?

Nej.

Och jag tvingas kapitulera och återanpassa mig i ledet - det är bara att gilla läget och vänta tills det nappar.