Om man inte får det man tror Gud vill ge en - vad gör man då?

För någon vecka sedan kände jag mig grymt besviken på Gud. Anledningen var att han helt tycktes ignorera mina böner. I alla fall så uteblev vartenda bönesvar, trots att de flesta endast var triviala, men ack så betydelsefulla, vardagsönskningar. Sånt som the Big One skulle kunna fixa med mindre än en ögonblinkning. Det var då jag bestämde mig för att skriva en bok med titeln "Om man inte får det man tror Gud vill ge en - vad gör man då?" Jag började med att skriva upp en massa bibelställen som säger på olika sätt att den som ber han ska också få. Men längre kom jag inte.

För någon dag sedan kände jag hur jag började återfå min barnsliga tro på Gud igen. Och då snackar vi alltså om den tro jag hade när jag var liten och på egna ben som nybörjarkristen, den tro som jag under flera års tid har saknat. När jag försöker tänka efter vad det var som tog mig tillbaka dit finner jag bara en otroligt simpel grej som ett beslut att börja varje dag med att be. Något som jag har gjort flera gånger förut, men skillnaden nu (och säkerligen också orsaken till återfinnandet av barnatron, för så måste det bara vara, jag kan inte hitta någon annan förklaring) är att jag numera vänder mig till den som Jesus sa var sänd hit till jorden som vår hjälpare - den Helige Anden. Och helt out of the blue trillar det ena vardagsbönesvaret efter det andra in.

Märkligt.