Du arma människa
Du där med din sorgsna själ
Varför vill du inte vakna
När kärlek väntar dig
Varför är du rädd
För nåd som kan förlösa dig?
Du blundar, du blundar
Och fortsätter, du går
In till dunkla skogspartier
Och snår
Tror att Herren är med
När du leker din kära lek
Som din egen lyckas smed
Kunskapen är dock större
I ditt hjärta bor mer
En vishet som av Gud lagts ner
Ändå kastar du allt bakom
Din tro, ditt liv, ditt hopp
Som om det aldrig funnits
Och vill inte vända om
Du arma människa
Du där med din sorgsna själ
Varför vill du inte vakna
När kärlek väntar dig
Varför är du rädd
För nåd som kan förlösa dig?
Av Ingela Thelin
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hallå Godingar!
Vi lever o frodas gott vi med..
Klart vi ska träffas snart, och snart hoppas vi!
Nyårskramar till er båda // M & C.
His power is made perfect in our weaknes. Du vackra, starka
Skicka en kommentar